Fuji san

Igår kl 4 på morgonen satte jag mig i en taxi tillsammans med 3 anda, Guillaume, Ina and Kim. Taxin tog oss till station 5 på Fuji. Vi kom fram till stationen lagon till soluppgången. Vi började vår långa promenad mot toppen kl 5 på morgonen.


Vi var noga med att ta pauser så snart någon kände sig utmattad eller yr. Dessa pauser blev ganska många då syrehalten i luften blev allt tunnare för varje meter. Vi tog en lunchrast vid station 7 som bestod av kokta ägg, beef jerky, en bulle och en massa vatten.


Halvägs till station 8 kom den första snön. Det snöade alltså inte utan det var då vi fick börja trassla oss igenom snödrivor. Vid vad man kan kalla station 9 så var jag tvingen att ge upp. Jag klarade inte av den mängd snö och is som täckte de sista 400 meterna. Jag tog ett nöjt farväl av mitt sällskap som fortsatte. Dom hade mycket bättre skor än mig. Själv satt jag kvar vid 9:an i ca 2 timmar och åt och njöt av utsikten som började bli allt sämre pga alla måln.

Efter 2 timmar började jag undra ifall dom andra nått toppen och gått ner ett annat spår eller om jag skulle vänta lite till. Jag beslöt mig för att börja gå ner då sista bussen skulle gå om ett par timmar. Vägen ner var nästan lika krånglig som upp men inte alls lika jobbig och eftersom jag nu var ensam så tog jag det väldigt försiktigt. Jag kom ner lagom till att sista bussen hade gått och började oroa mig för att jag skulle bli tvungen att gå resten av vägen, 5 stationer till. En resa som hade tagit 1 timma med bil. Jag hade inte tillräckligt med kontanter för en taxi så jag började försöka prata med en taxichaffis om bankomat men han förstod inte ett ord. Det hela resulterade i att jag fick hjälp av en av personalen på stationen. Jag fick åka med personalbussen ner till stan och därifrån fick jag åka med en snäll gubbe i personalen till hostellet. Han körde mig hela vägen till dörren. Jag tror att jag får så mycket hjälp av lokalbor för att jag vet bättre än dom flesta turisterna om hur man är artig i Japan.